just give me a reason to belive you

Min hjärna står på noll. Förstår ingenting faktiskt. Allt vände, ifrån bra till bättre? Men såklart är det väl för bra för att vara sant, så fort jag börjar hoppas, det är då jag blir besviken. Ska inte ha höga tankar om mig själv denna gång, ska försöka ligga lika lågt jag har gjort dom senaste veckorna.
 
Tänkte på det idag, att jag skulle skriva ett killer inlägg, har velat gjort det ett tag men har tänkt på konsekvenserna. Men varför har jag tänkt på det? Sen när är det fel att skriva sina känslor och tankar? Nää där är väl något jag har fått om bakfoten tror jag. Men tro mig rätt, jag mår superduper bra nu, men måste få skriva av mig lite så jag kan må ännu bättre. För jag orkar inte ha så många känslor inom mig, för då brister det hur lätt som helst kan jag ju lova er, haha! Nej men det är så. När jag har fullt med känslor inom mig, då blir jag glad för det minsta lilla, gråter för det minsta lilla, blir arg för det minsta lilla.. osv. ÄSCH orkar inte skriva nå mer nu, ni fattar nog vad jag vill komma fram till.
 
Pernilla och kim, komsi komsi, vill ha deeptalk med er. <3

Kommentarer

Kommentera här:

Namnet tack!:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser)

Blogg?:

Lätta hjärtat nu då:

Trackback
RSS 2.0