.

Ända sen jag var ett litet barn, har jag fått ständigt höra behandla andra som du själv vill bli behandlad. Den har jag följt jävligt strängt hela livet. För det sista jag vill är att egentligen såra någon, hatar tanken, ändå tillåter jag mig själv att bli nertryckt av människor. Bara för jag har ständigt levt i skuggan av det citatet. Så fort man var liten och det var bråk så sa lärarna den gyllende regeln. Dvs citatet.

På den senaste tiden har jag ändrat det citatet lite, att jag ska behandla folk så som dom behandlar mig. För nu räcker det, har redan levt i skuggan av feghet och sårbarhet. Asså. Grejen är ju att när folk höjer rösten emot mig, då kryper jag inte ihop som en liten hundvalp utan jag sträcker på min rygg och höjer rösten tillbaka, av ren reflex då. Skulle någon börja skrika på mig, skriker jag tillbaka. Sårar nån mig, sårar jag inte tillbaka. För DET vet jag att jag är bättre än så. Men jag är väldigt ärlig av mig, säger rakt ut som det är. Finns ingenting som inte går och säga sålänge det är sant. För vem vill leva i en lögn? Inte jag. Tror ingen egentligen vill det. Men dom som väljer att ljuga för sin familj, vänner, partner osv väljer att leva i en lögn. Får folket inte reda på sanningen är det ju jättebra, men får folk reda på sanningen tillslut då kan det bli ett jävla liv. Varför ljuga och dölja saker ist för att vara ärliga?

 

Folk säger att jag behandlar dom som skit, och trycker ner dem. Fråga er själva, varför tycker ni så? är det så att ni inte tål höra sanningen? Tyvärr, jag behandlar ingen som skit eller trycker ner någon. För bättre än så är jag, yepp. Men det är hur ni tolkar det. Men kom ihåg det. Jag behandlar er EFTER hur ni behandlar mig. Tänk på det till nästa gång ni ens säger så till mig. Visst, alla gånger är det kanske jag som höjer rösten och irriterar mig på allt. Det står jag för, men det är enstaka gång, när jag är på dåligt humör eller pms.