Känslor, vemfan kom på den skiten?
Alla känslor,tankar,ångest osv. Det tar fullkomligt snart död på mig.
Kan börja med en sak.
Skolan. Det är fullkomligt ett jävla helvete för mig. Som matten, hur mycket jag än sitter och försöker att fatta ett jävla tal så fattar jag ingenting, jag förstår bara för stunden. Jag är på bos-matten ( som alla kallar det) och det gör mig ju inte precis smartare. Känner mig världelös när alla är på tal 76 och jag är på 26. Jag försöker, jag försöker förstå och förstå, försöker ta till mig allt matteläraren säger. Men sen när jag väl fattar och går till nästa tal är jag tillbaka på ruta ett igen. Jag har bara lust att gråta när jag väl sitter där på matten, jag vill oxå vara normal. Jag vill oxå vara i den normala gruppen. Men nej det kommer aldrig hända.Varje mattelektion har jag fruktansvärt ångest, jag visar det aldrig för vill inte dra till mig uppmärksamhet, men när jag väl sitter där öppnar jag aldrig matteboken för jag vet hur ångesten kommer igenom hela kroppen och jag sitter där med tårarna i ögonen och känner mig världelösast i världen. Ni som inte har det jag har förstår inte hur det känns. För mig känns det ett helvete att vara säker på att inte komma in på nått gymnasium.Om jag inte får någon diagnos. Men det vill jag INTE- Vill fan inte klassas som bos. Det får mig att trycka ner mig själv så jag orkar inte. Jag orkar fan inte.
Eftersom jag inte förstår mig på matten förstår jag mig inte på andra ämmnen, som fysik,kemi osv. Jag mår såååå dåligt över det. Det är ett helvete att få upp mig på mornarna. Det är inte för jag inte orkar, det är för jag vet hur världelös jag blir när jag väl sitter på lektionerna. Jag vill inte gå skolan om allt ska gå neråt, jag vill inte.
Sen får jag minnerna sen förra året i huvudet gång på gång. 8 Som bara gick åt helvete. Jag vill ALDRIG uppleva det igen. NEVER.
Sen miljoner andra saker jag fan inte orkar tänka på.
Hade jag inte haft mina kompisar i skolan och bäbbisarna i stjärne och han hade jag fan inte klarat mig.
Ett tips är att du ber någon annan än matteläraren om hjälp, t.ex. en klasskamrat som du vet är duktig på matte, en släkting eller annan vän. Förhoppningsvis kan de förklara uppgifterna till dig på ett annat sätt än läraren kan. Många saker ser man olika på, och bara för att en lärare lär ut något till en massa elever innebär det så klart inte att alla ska förstå. Ibland krävs det andra personer som förklarar, prova med det, ett tips bara =) Samma gäller de andra ämnena, du ska absolut inte behöva känna ångest över vissa ämnen utan se till att få hjälp, prata med läraren och förklara att du inte förstår, att du önskar hjälp för att förstå. Det är din rätt, det är din skolgång och din framtid som gäller. Din framtid ligger i dina händer, inte i någon annans, därav är det även ditt ansvar att ta tag i vissa saker som kan hjälpa dig i ditt liv. Så ge inte upp, be om hjälp! =)
