Jag pratar ut.
Hej Johanna!
Bra att du skriver av dig och att du har vänner som du kan prata med. Det händer mycket i ditt liv just nu, känslor går upp och ner. En del känslor påverkas av att du utvecklas, att du växer och mognar som människa. Kom ihåg att alla erfarenheter gör dig rikare, även de dåliga. Om du inte vet vad du ska välja för utbildning så kör uteslutningsmetoden. Skriv upp de program du kan tänka dig att läsa, och så skriver du för- och nackdelar med varje program, så¨kanske det kan vara en väg till vilket program du vill studera. Även om du inte vet exakt, så kanske du eliminerar ett av programmen du tänkt på och har därme färre program att tänka på. Det är inte lätt att veta vad man vill göra i framtiden, och visst kan man ånga sig. Men just nu kan du bara tänka på vad du skulle vilja lära dig och arbeta med 40 timmar i veckan. Och även fast du läser ett program så innebär det inte att du måste arbeta med det senare. Du kan alltid jobba med något annat än det du läst på gymnasiet. En sak som är bra att tänka på är att läsa ett program där du kan få behörighet till universitetsutbildning om du skulle vilja studera på universitet i framtiden, eller så läser du upp eller in betyg på Komvux, Folkhögskolan eller på annat sätt. Och om ett program innebär flytt till en annan stad och du känner för att se något nytt, så go for it! Kan vara jobbigt i början men tänk så många nya upplevelser och vänner du får! Och känner du inte för att flytta, så gör inte det. Hamnar du i Karlstad så har du ju oss här, och det kan alltid vara bra med några nära och kära i närheten för stöd och trygghet =)
När jag skulle välja gymnasiet var det enda jag visste att jag gärna ville arbeta på kontor, och jag valde därför att läsa Handel. Och vi hade inte alls mycket matematik, läste endast matematik A. Efter gymnasiet jobbade jag flera år i Norge, började med restaurang och har provat en del olika yrken inom restaurang/matbranschen och som receptionist på hotell. Genom att ha arbetat visste jag i alla fall vad jag inte ville arbeta med =) Jag har alltid varit intresserad av beteenden, sociala saker och har varit intresserad av arbete som psykolog, beteendevetare, socionom etc. Att jag valde att läsa till socionom var för att det är ett brett och efterfrågat yrke som ger många arbetsmöjligheter, även i olika städer. Jag sökte in på universitet men kom inte in så jag läste ett år på folkhögskola, gjorde högskoleprovet tre gånger, fortsatte arbeta och fortsatte söka in på universitetet och något år senare blev jag antagen =) och nu har jag min examen och arbetar som socionom vilket är härligt. Poängen med detta är att en gymnasieutbildning inte alltid måste leda till ditt framtida yrke, man kan vara intresserad av olika saker. Om du är intresserad av matlagning men inte säker att du vill läsa studera på Hotell- och restaurang, köp en kokbok och laga mat hemma. Är det roligt? Om inte, tänk dig att arbeta med barn, skulle det vara givande för dig? Prova dig fram. Kanske du får för låga betyg för att komma in på det program du vill läsa, men då blir det väl så då, men det innebär inte att du aldrig får jobba med det du vill jobba med. Att vilja något nu och följa den viljan innebär inte att du vill samma sak om fem år, utan då kanske du vill göra något annat, och det är ju bara kul om du provar på olika saker. Att få arbete idag baserar sig på erfarenhet och utbildningar, och då ofta universitetsutbildningar. Gymnasieutbildning är viktigt, men i det långa loppet handlar det om erfarenhet och ev. universitet beroende på vad man vill jobba med. Har du en passion så följ den!
Du har tidigare skrivit om ADHD, och jag hoppas inte att du ser det som något negativt om du har ADHD. Du kanske har hört talas om Blindinbella? Om inte så läs hennes blogg www.blondinbella.se som utreds för just ADHD (http://blondinbella.se/2012/11/05/adhd-ar-en-mojlighet/) och att det ska ses som en möjlighet. Fokusera inte på negtiva delar, utan ta saker för det de är. Bara för att en diagnos innebär ett visst beteende, innebär det inte att du också måste ha det beteendet eller att du kan ursäkta vissa beteenden med diagnosen. Blondinbella är ung men har åstadkommit otroligt mycket i livet, hon klättrar hela tiden uppåt med allt hon gör verkar det som. Kanske du kan inspireras av henne? Läs hennes blogg, hon har även skrivit två böcker, Egoboost och Isabellas hemligheter, som kanske kan vara något för dig? Isabella som hon heter insprireras otroligt många tjejer och kvinnor i Norden och kan ses som en förebild. Hon har själv blivit mobbad, haft olika slags problem men hon kan ändå alltid se det positiva och inte låta det negativa tynga ner henne. Ett tips bara =)
Sluta inte kämpa! Varje dag är första dagen på resten av ditt liv och du bestämmer hur framtiden ska se ut. Låt inte gårdagen förstöra för morgondagen. Livet har bara börjat =)
