.

Ååå vilka grymma dagar med närmsta vännerna! Åh vad roligt vi har haft. Tar inte allt nu då jag är helt slut, ska antingen rida nu om däcket på mopeden vill på, annars ska ja träffa marlen som vill snacka, ellelr så lägger jag mig supertidigt. Ja de sista låter perfa!

Sorry jobbar om dagarna ( kan man ens kalla de jobb? haha) så hann inte lägga in dag två! Gör det nu.

 

_

 

Staden? Man kan ens inte kalla det stad, eller centrum. By låter helt och håller perfekt i mina ögon. I min by finns de ett hotell och en bensinmack och två campingar. Sen finns det ingenting ( just där jag bor) Närmsta mc (donken) är 15 mil ifrån mig, samma närmsta stad med shoppingcentrum. 

 

Endel frågar mig om jag verkligen klarar mig, att bo så ute på landen. Ja den frågan har jag frågat mig förut, men ja. Jag har inget annat val och det är väldigt skönt att bo ute på landet.( känns sjukt å erkänna de, ser det inte som ''landet'') Skulle kännas väldigt konstigt ( men väldigt skönt) om jag skulle flytta in till stan. 

 

 däär bor jag ( i de stora huset) Skabbigt ser de ut men tycker vi bor väldigt fint iaf :D

Johanna heter jag, 15 år och bor i värmland. Bor hemma med Mamma pappa och djuren.. Men vill flytta till lägenhet snart ;) Har tre andra syskon som har familjer, två bröder och en syster. Mina två bröder ser jag inte ofta, vilket jag tycker är synd då jag saknar dom mellan vi ses. Men sånt är livet.

 det ä väl såhär jag ser ut.. haha

 

 

Till hösten börjar jag frykenskolan, vilket gör att jag måste pendla varje dag. Men har underbara vänner som säger att ja får sova hos dom när jag vill, vilket känns skönt! När jag gick i stöllet så börja vi halv nio varje dag.. de va då jag gick upp. Mamma och pappa kommer få de kämpigt! Fryken är inge gymnasieskola som kanske dom flesta tror, utan ska gå klart sista året i grundskolan där ( klass 9)  eftersom stöllet las ner när jag slutade åttan.

true words. Precis så är det.

 

 

Folk kan ta mig som att jag är vääldigt osäker när jag är ute bland folk. Visst kan jag vara det. Men jag är bara rädd att jag gör fel, iomed att ja umgås med sånna folk ( vissa av dom) inte vågar göra så mycket, har socialfobi osv blir jag oxå väldigt lätt osäker och tycker ALLT är pinsamt. Förra sommaren, då va jag jättemodig. Jag våga säga '' Hej'' till alla som gick förbi mig helt random, vinka till okända personer och SKET i om ja gjorde fel, för så länge jag hade roligt så struntade i vad andra tyckte. 

 

Men jag tror att ''osäkerheten'' ( eller att göra fel känslan) kom mer och mer då alla bråk i skolan kom till och möten med rektor, kurator, lärarna var emot mig, dom tyckte nog aldrig om mig.. det va nog där jag börja känna: varför händer detta mig? Varför ska jag bli uttsatt för dehär? Det måste vara mig de är fel på, ingen annan.

 

Det var där jag börja stöta bort vänner,familj osv. Stängde in mig i en bubla som inte riktigt har spräckts än, för jag är inte den jag vill vara.. jag vill vara den modiga tjejen som jag var förra sommaren. I den bublan är det massa tankar, ångesten som gnager ( första gången jag skriver om ångest, hemsk känsla) och längtan att va så långt borta som de går är obeskrivlig. Jag vill få hjälp med detta, vilket jag får av mina underbara vänner. Det går lättare och lättare, och jag vet att jag måste få bort detta innan jag börjar i den nya skolan..

 

Förstår mig inte på livet längre.

JAG VILL HA HÄÄÄST!!
Men kan inte vill inte och får inte..