2010-2012
Det helade började Den 16 februari 2010. Jag red då på ridskola och hade hyrt min favorithäst gameboy en helg. Den helgen red jag med en tjej som hade världens finaste enögda ponny. Så sjukt fin och vacker på alla sätt och vis, en äkta drömponny helt enkelt. Jag frågade om vi kunde byta hästar för jag visste att den tjejen hade ridit gameboy jättemycket och jag var ju jättenyfiken på hennes nya ponny. Den kvarten jag red henne var så himla bäst! Hon var helt perfekt och jag blev fast.
Månaderna gick, hon skulle lånas ut på foder, jag skulle faktiskt få en foderhäst. Men eftersom det fortfarande var vinter så var det sjukt svårt att få tag på stallplats, så min chans att få henne var lika med 0. Hon åkte till skåne. Jag letade vidare men hittade ingen häst som passade mig. Sen hände det något som förändrade mitt liv totalt.
15 juni kom världens finaste häst hem till mig. Åh vad glad jag var, var så himla lycklig! Dagen efter hon kom så red jag ut en sväng på henne, hon var en dröm. Verkligen. Trots att hon hade ett öga märktes inte det för fem öre. Vi hoppade några hinder i skogen och känslan sitter i mig än idag! Veckorna gick, vi gjorde allting, galoppera över ängar, badade, hoppade, red ut, dressyrade, busade.. tills hon började testa. Gud vad hon testade. Jag var helt dum i huvudet på den tiden som inte var rädd. Hon stack iväg, hon galopperade i full fart utan att bry sig om att jag satt på, små bockade lite ( då ramlade jag inte av eftersom hon fjantade sig hehe) stack på sidan av hindrerna osv. Jag gav inte upp, fast jag gång på gång kom hem och grät av ilska.
Sommaren var slut, hon fortsatte. Jag kunde fortfarande inte rida ut själv, för hon tvärvägrade. Hösten kom och vi flyttade hem dom till stallet. Hemma gick allt superbra när jag red med Mikaela, super. Jag hoppade i grimma och grimskaft, red ut barbacka, hade galopprace, tävlade km, hoppade, dressyrade osv. Hemma gick allt superbra! På vintern blev det inte lika roligt att rida, men jag var fortfarande jävligt glad att jag hade corona.
2011 kom, här kom vårat jobbigaste år någonsin. Hela vintern fick jag kämpa mig igenom, kunde bara rida på en väg eller i hagen, hur kul va inte det? Det var så mycket snö den vintern, så jag hade snö uppe till magen ( och jag är 170 cm lång) Men jag fick kämpa på, fick rida när det var bäcksvart ute, hoppade ingenting alls den vintern eftersom jag inte kunde det.
Våren och sommaren kom, vi var otränade till max. Men Vi åkte på ett hoppläger i en vecka den sommaren. Allt gick jättebra och det kändes superbra eftersom det var på ridskolan hon stod på förut, så dom kände ju corona lite ändå! Jag hade sjukt roligt och det hade nog ronna med. Ångrar mig lite nu i efterhand att vi inte gick och bada, menmen. Får bli någon annan gång det. Den sommaren red vi till min sommarstuga, 7 jäkla låna timmar. Vi stannade där i 5 dagar, vi hade roligt som bara den.
Sen kom hösten och jag minns inte så mycket av en tiden. Var inte så mycket hos ronna då, mockade mest och gosade. Februari(2012) kom och jag la ut henne på annons, för jag kände att det inte funkade. Jag ramlade av hela tiden oh det gick inge bra alls. Den 31 mars åkte hon ifrån mig, hela mitt hjärta var i 100 bitar och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Natten innan vaknade jag upp och hade tårar i ögonen och sa: jag vill inte dethär. Men hon åkte ändå. Lånade ut henne på foder först ifall jag skulle ångra mig.
Nån gång i juni åkte vi och hälsade på henne och dom köpte henne. Fick rida henne en sista gång och gud vad underbart det var! Var så sjukt lycklig. Tiden gick och jag tappade kontakten helt med ägarna. Skrev hela tiden men fick aldrig något svar. Blev så förstörd.. Fick reda på att hon hade medryttare och massa skit kom fram. Men jag ivll inte bråka eftersom det kunde sabba allting. Men den 13 agusti åkte världens lyckligaste tjej till gävle och köpte tillbaka henne, och nu är hon hos mig och vi kämpar för att bli ett team! <3
Kommentarer
Postat av: Jossan
Härlig solskenshistoria!! :)
Trackback
