.

Det var en gång tre små grisar med fina knorrar som bodde i skogen tillsammans med sin mamma. En dag sa hon till dem:
"Nu har ni blivit stora nog att flytta hemifrån. Ge er nu ut och bygg var sitt hus åt er. Men det måste vara ett rejält hus, för den elaka vargen ligger på lur, och han tar er om han kan."
De tre små grisarna packade sina saker och gav sig iväg.

Den första lilla grisen byggde sig ett hus av halm. Han brydde sig inte om att vara rädd för vagen. Den andra lille grisen byggde sig ett hus av trä, han var inte heller särskilt rädd för vargen. Den tredje lille grisen byggde ett hus av stenar och murbruk. Han lade på ett tak av tegel och satte i en dörr av tjockt trä. Hans hus blev verkligen stabilt. Han kände sig mycket nöjd med sig själv när han var klar.

Vargen fick höra talas om att de tre små grisarna flyttat hemifrån. En dag kom han för att äta upp dem. De tre små grisarna blev mycket rädda och skyndade in i sina hus.
Först knackade vargen på dörren till huset av halm. Han knackade lite försiktigt och ropade:
"God dag på dig, lille gris. Får jag stiga in?"
"Aldrig i livet", svarade den lille grisen.
"Öppna!" skrek vargen.
Den lille grisen låste sin dörr av halm.
"Du kommer att få ångra dig", sa vargen. "Jag tänker blåsa så hårt att ditt halmhus rasar, och sedan äter jag upp dig!"
Och vargen blåste omkull huset så att halmen for åt alla håll. Den lille grisen sprang för livet tills han kom till det lilla huset av trä. Hans bror hade sett när han kom springande, och släppte in honom genom dörren och stängde rakt framför nosen på vargen.
"Öppna dörren!" skrek vargen.
"Aldrig i livet!" svarade den lille grisen.
"Det ska du få ångra", sa vargen. "Jag tänker blåsa på ditt hus så att plankorna flyger åt alla håll, och sedan äter jag upp dig!"
Vargen blåste så hårt på trähuset att det rasade. De två små grisarna sprang det fortaste de kunde till det lilla huset av sten. Deras bror släppte genast in dem och stängde dörren. Vargen var andfådd och hann inte i kapp dem. När han kom fram till det lilla stenhuset var grisarna redan inomhus.
"Öppna dörren!" skrek vargen.
"Aldrig i livet", svarade den lille grisen.
"Då så!" vrålade vargen. "Då blåser jag på ditt hus tills det rasar ihop, och så äter jag upp er alla tre!"
Vargen blåste....och blåste....och blåste. Men ingenting hände. Det lilla stenhuset höll och innanför dörren stod den lille grisen och skrattade.
"Det skall ni få ångra", sa vargen. "Nu klättrar jag upp på taket och tar mig ner genom skorstenen."
De tre små grisarna skyndade sig att göra upp eld i den öppna spisen medan vargen ställde en stege mot väggen och tog sig upp på taket. Han steg fram till skorstenen och gled ner i den...
"Hjälp! Hjälp! Jag brinner upp!" skrek vargen.
Med brinnande svans klättrade han upp i skorstenen igen. Han skrek av smärta när han sprang in i skogen och försvann för alltid.

De tre små grisarna skrattade hjärtligt. De tog varandra i hand och dansade av glädje.
De tre små grisarna ville inte skiljas åt. De bodde tillsammans i det lilla stenhuset och de hade alltid mycket roligt.